|
Som så många gånger tidigare utgick vår
vandring från staden Lodève. Vi åkte nu
till den gamla byn S´t Guilhem le Désert
vid floden Herault. Platsen ligger ca: 35
km från Montpellier i västlig riktning.
Byn har fått sitt namn från den helige
Vilhelm som tog sin tillflykt hit för en hel
del år sedan.
Strax innan man kommer till byn, finns en
av Frankrikes fina droppstensgrottor:
Grotte de Clamouse. Placerad till vänster
efter man har passerat bron Pont du Diable
(djävulsbron).
Första stigningen upp till fikat
Håkan betraktar dalen Gorges du Verdus.
Längre bort rinner floden Herault |
En av våra välbehövliga pauser i värmen.Observera
den röd-vita markeringen för vandringsled.
Vandringen
Vi parkerade i S´t Guilhem le Désert, där det var
avgift. Detta visar en del på dragningskraften på
detta guldkorn inne bland bergskrevorna. Byn har
ett gammalt kloster och ligger som en port till
dalen Gorges du Verdus. På båda bergsidorna som
omger byn finns spår av gamla befästningar. Vi
valde att vandra på de gamla allfartsvägarna som
alla strålade samman vid byn. Det var försommar-
väder och i början av maj. Vi lämnade byn i
västlig riktning och snabbt hade vi lämnat all
civilisation och vandrade upp längs en lång
stigning mot en bergsida som stupade lodrätt.
Lagom till 11-fikat så hade vi nått dess topp på
587 m. Utsikten var betagande. Pulsen var på
högvarv och vi noterade att vi hade följt GR 653
som går mellan S´t Guilhem och en grannby.
GR står för Grande Randonnée och betyder lång
vandringsled, även om denna var bland de
kortaste vi hade gått. Vi hade bestämt oss för att
växla över till GR 74 efter bergskrönet och gå
norrut. Detta skedde inte ostraffat, utan vi fann
snabbt att vi nått en återvändsgränd. Valet var att
återgå eller klättra uppför rullstenar i en närmast
obeskrivlig lutning utan hjälpmedel. Detta var
något som vi efteråt bestämde oss för att inte
upprepa någon mer gång. Väl uppe på den ”nya”
leden återfick vi krafterna efter att ha insupit
franskt mineralvatten. |
